Många vet att Sebbe är sjuk och att vi senast hade mycket låg chans att han skulle kunna klara sig. Han har ätit upp sin antibiotika! Jag bad vid varenda tablett även om jag inte tror på gud. Såhär ser läget ut idag:
Jag vågar egentligen inte skriva något om näsflödet, är så rädd att när jag väl skrivit skall det återvända. Sebbe har en ny operation inbokad. Då många av veterinärerna missat att hans tonsiller var svullna och fula, och istället gjorde dem immuna mot antibiotika så skall dem nu äntligen avlägsnas tillsammans med ytterligare en tand som påverkats. Veterinären är positiv! Läkningen tar lång tid då det brutit ner mycket av hans ben men vi är på gång! Vi ska klara detta! Sebbe får idag inte umgås med andra hundar (Sippan såklart), utsättas för stressig miljö, och skall gå sina rundor, veterinären menar även att vi kan utöka rundorna ganska rejält nu. Jag har sagt nej till medicinering resten av hans liv, en hund skall få leva som sig bör, och han vill leva aktivt, han har inget annat han ber om. Han kommer inte omvandlas till en hund med inbyggd energi som han tar ut genom att bita saker, göra utfall, vara rastlös i övrigt. Sebbe mår bra av att få göra något och sedan få vila sig ordentligt hemma. Han har inte tappat någon vikt vilket är mycket positivt! En dag i sänder... Idag har han hängt med medan jag fixade lite hundmat åt dem, verkade inte gå någon nöd på honom när han låg i buren och väntade. Skönt att slippa sur-löp-sippe också ;) Han är min stjärna, alla dagar, visst synd det? <3
Igår hade han bott hos oss i 12 hela månader... Herregud vad vi gått genom saker på denna korta tid, men ack vad värt. Här hemma är Sippan den enda som är frisk, om inte löp räknas. Jag har snorat hela dagen, har numera röd näsa, Alicias hostar och snorar och febrar, Sebbe snorar men är glad ändå. Usch, sånt som har med kylan att göra.
Lyckades jobba idag ändå och det gick riktigt bra trots några stressiga timmar. Hundarna var underbara imorse. Tog dem båda två på långpromenad och de var lika trötta som mig. Lunkade fint i morgonmörkret. Lyx start på dagen. Sebbe fick precis en vända i dragselen, så lycklig hund! En kanske 12 minuters tur och han trodde han dragit runt sjön och gjorde sin rulla omkring på golvet ritual när han kom hem. Med ett leende i det pälsiga ansiktet. Har köpt hem märgben till dem, och ska köpa något till mig själv också. Man är värd lite extra vid sjukdom ;) Som jag sa: Det funkade inte att skälla, bjussa på gotta, kampa, bollen.. ingenting. Sippan var låst och behövdes "låsas upp" och det ordentligt. Jag har som sagt fått mycket hjälp av min kära Emelie. I Sippans uppvaknade behövdes någon riktigt bra, något som får ur henne ur hundnarkosen. Vi använde oss av rasslande ljud för att få Sippan att öppna de kastanjebruna och skärpa öronen. En petflaska med grus. Att skaka denna var fantastiskt, och sedan belöna belöna belöna som satan i gatan all kontakt! Dvs: Sippan tror att rasslet som faktiskt skapar ett obehag kommer från mötande hund, och hon vänder istället upp mot mig och jag belönar belönar belönar som SATAN! Hon måste verkligen känna att hon gör rätt! Och man måste i början vara SNABB! Typ som när man lär in kontakten på valpkursen, belöna minsta lilla ögonkontakt och det riktigt riktigt bra! Belöningen kom i form av både lek, och mycket mycket godis. Emelie visade mig hur hon gjorde med Sippan och det gick finfint. Sedan var det min tur.. Insåg att jag själv kortar in kopplet. GÖR ALDRIG DET! Det förbereder hunden för "fara". Låt istället hunden ha skapligt med koppel så den inte känner sig trängd, behöver du gå undan så korta ändå inte in hunden. Jobba mer och mer på kontakten. Man får börja med ett avstånd... När rasslet var inlagt, (nu måste ni veta här att Sippan inte blev rädd, hon kände snarare ett obehag och ville hellre vara med MIG än hunden efter detta uppvaknadet, det krävs rassel i rätt läge, inget man bara prövar hur som haver, läget måste vara perfekt), la jag in kommando "Nej". Idag är nej verkligen nej. Säger jag nej till Sippan när de bjäbbiga flexifluffarna kommer vänder hon till 98 procent bort huvudet. Att hon reser ragg och tittar bort bryr jag mig inte om, hon väntar på sin belöning när hon gått fint bredvid mig förbi. UTAN ATT STIRRA UT MOTPARTEN. Det är ofta lättare efter att man sett ens egen hund med någon annan. Det är viktigt att se i deras kroppsspråk hur dem reagerar. Sen är det som Amanda (<3) skrev i kommentar i mitt inlägg så otroligt individuellt, jag känner en sak, andra en annan. Min puls och mitt agerande ger min hund en känsla såklart. Alla gör på olika sätt, detta har dock fungerat riktigt bra för oss. Vi använder oss idag av: Boll, godis, ingenting, en klapp, fysisk belöning och muntlig belöning. Men man måste öva in ALLT. Och man behöver någon kunnig på plats som man verkligen litar till. (Sippan har aldrig kommit till skada av denna träning, snarare blivit starkare psykiskt, så de kommentarerna som gärna kommer anonymt kan ni slopa direkt ;) Konstigt att det oftast är samma IP med olika kommentarsnamn, haha) Den bättre delen av mig finns i denna grå - och nu blir vi bara bättre och bättre! Vi planerar att köra en freestylekurs 2014! Många som provat? Tror verkligen det kan vara vår lilla grej förutom draget! Här kan hon få vara precis så crazy som hon äääär, och hon är grym på det redan! :D
Jag skrev ju härromdagen om hurvida man gör när man jobbar - med hunden. Om den lämnas, rastas, hålls i hundgård, dagis ect. Älskar att jag fick så mycket olika svar. Vissa använder dagis, vissa har släkt som passar, andra morföräldrar, andra hundgård. Och vissa gör som vi, rastar så de sträcker ut innan, och går om varandra här hemma. Idag har Sippan fått sträcka ut ordentligt. Vi fick dock bara ett hundmöte, så är det när det regnar.. Vart är alla? På tomten? Vi går precis lika långt även om regnet öser ner, faktiskt. Spelar ingen roll. De måste ut. En mycket nöjd tjej på fältet idag, i regn och vind.
Ska skriva hur vi tränat våra hundmöten senare idag i ett grundligare inlägg, hinner inte riktigt just nu. Käka, gå en liten tur med Sebbe och sedan gå och jobba. Men ikväll kommer det nog. Är ni klara med alla era julklappar? Imorgon är dagen D för mig, åker in på förmiddagen för att slippa alla människor och handla när man väl har en jobblucka. Alla har börjat skriva sina års grejer. Tävlingar och mål bockas av. För oss bockas det största någonsin av. Vi har löst våra hundmöten!
Kanske inte mycket för vissa, men för mig, för Sippan är det nästan allt. Här är roten till henne och mig. Vårat team. Som många av er vet började problemen tidigt. Och nej, det funkade inte med godis, eller tag i nacken, ett vrål, att ta ut plats. Efter kullen bestämde vi oss för att fixa det. Ingen quickfix, hon och jag skulle bli starkare. Det största tacket i världen till Emelie som varit med oss och peppat och peppat och peppat. Idag går hundmöten bra! 1 av 100 kanske Sippan skulle reagera på men då beter sig mötande hund ruskigt svinigt dåligt. Och det är inte ens i närheten av beteendet som funnits tidigare. Hon kanske lägger ett skall. Ingen tyngd i snöret, INGA utfall.. Vi kan gå överallt, som i en dröm. Precis som man skall kunna. Efter fem år av andra vägar, problemlösning hit och dit så har vi grejat det! Jäklar jäklar jäklar i min låda vad vi är bra. Hon är fantastisk. Allt handlar om kontakt! Allt! Jobba jobba jobba! Idag behöver jag inte göra så jäkla mycket mer än att belöna. Det har blivit vardagsmat för miss grå. Grannarnas bjäbbar skiter vi i. Den ny inflyttade Rottisen går finfint, konstigt va? ;) Mycket ligger i den mötandes matte också, hehe. Men de andra, det får vara så.. Sålänge de beter sig som de skall på gatan, i trapphuset väljer vi gärna nästa ingång. Lite väl tight i en spiraltrappa kanske ;). OCH... Jag har på cirkus.. 6 månader inte fått äkad puls, svettningar, tårar, frustration.. under våra härliga promenader! Vi möter kanske 20-30 hundar om dagen.. Och det går FINFINT! Jag älskar dig Sippan, resten av livet tar vi med storm på småvägarna, i lunchruset, med alla andra mattar och hussar! <3 Lördagmorgon och här sitter jag, nästan klar inför arbetet som väntar idag. Gårdagens försovningshändelse är historia och lärdom ;). Hade det bara varit MIG jag behövde bry mig om hade det inte gjort så mycket, men att jobba med ett samvete över att hundarna inte fått sträcka ut innan finns inte riktigt i mitt liv. Nu är dem riktigt rastade, mina morgontrötta hundar. Vilken lyx det är egentligen. Här finns inga fasta rutiner alls, de har bäddat in sig efter mat och torkning. Men hur gör ni när ni arbetar? Lagen säger väl att hunden inte får lämnas mer än 6 timmar? Det funkar inte heller att åka hem och rasta och sedan åka igen, vad jag vet. Hur ser det ut när dem befinner sig i hundgård? Blir väl ett klick in på jbv och läsa lite, rätt intressant. Sedan kommer det till hunddagis, vågar man chansa? Här i vårt område finns 2 hunddagis, det ena verkar verkligen superbra. Två drivna unga tjejer som verkar värna om hundarnas bästa. Långa promenader och bra kunskap om hundarna i sig och dess raser. Kul att det går bra för dem! Men när det kommer till MINA hundar. Jag låter ingen rasta Sippan mer än jag själv. Det är liksom VI. Alicia då, men jag gör det helst allra själv. Hade vi varit bortresta hade jag tillfrågat Emelie och aldrig haft ont i magen, där vet jag liksom att det fungerar. Sebbe kan egentligen vem som helst gå med. Hur tycker ni om hunddagis där dem går i flock? Har själv varit på hunddagis och sett hur hunden förändras när matte/husse hämtar, kan faktiskt lätt bli osämja i dagisflocken om det inte sköts på rätt sätt. Jag har fördelen som går om Alicia här hemma. Hundarna lämnas nästan aldrig själv även om de gärna är själva. Idag blir dem själva x antal timmar uppdelat under dagen. Det fixar dem galant! Men.. Alla använder ju som sagt inte hundgård eller dagis, hur gör ni när ni heltidsarbetar? Åker hem på lunchen? Tar med hunden i bilen? På jobbet? Det närmaste Sippan kommer hunddagis är att leka med Rover, och att springa ikapp hunddagis hundarna på ängen och busa med dem.
Jag försov mig imorse. Världens kaosmorgon. Kunder som väntar och hundar som velat gå en lång och härlig prommis. Istället blev det till att springa ut till första bästa gräsmatta och sedan in igen. Tack och lov så mötte Rover och Emelie oss efter jobbet och hundarna fick rusa av sig. Mitt samvete är dämpat! Jag kan städa inför en mycket planerad helg. Och ett mega Tack till Alicia som kom till jobbet, lättade mitt liv en aning och sansade min stress. Nu tar vi nästan helg! En arbetsdag, middag och vin väntar. Jag är så värd det, mina hundar är så värda det.
Sippans:Sebbes:Sedan önskar jag mig varsitt halsband från sadelmakarna till dem. Även varsitt läderkoppel från hundbiten på Facebook. Jättefina! Vi får väl se vad som dyker ner i paketen. Något pipigt och förödande till Sebbe i vilket fall.. Vi hade behövt kombat overallerna också nu i detta regnslaskrusket. Jag orkar verkligen inte hålla på och torka och torka hela tiden. Man gör ju knappt annat. Förresten är det redan onsdag, tröttheten gör sig påmind. Hundarna behöver ha hem nytt foder, vi skall prova en sort denna gången på Sippan som jag hoppas på är superbra. Berättar om det sedan. 3 dagars jobb kvar denna veckan. :D
|