Jag har som sagt fått mycket hjälp av min kära Emelie.
I Sippans uppvaknade behövdes någon riktigt bra, något som får ur henne ur hundnarkosen.
Vi använde oss av rasslande ljud för att få Sippan att öppna de kastanjebruna och skärpa öronen. En petflaska med grus. Att skaka denna var fantastiskt, och sedan belöna belöna belöna som satan i gatan all kontakt! Dvs: Sippan tror att rasslet som faktiskt skapar ett obehag kommer från mötande hund, och hon vänder istället upp mot mig och jag belönar belönar belönar som SATAN! Hon måste verkligen känna att hon gör rätt! Och man måste i början vara SNABB! Typ som när man lär in kontakten på valpkursen, belöna minsta lilla ögonkontakt och det riktigt riktigt bra!
Belöningen kom i form av både lek, och mycket mycket godis.
Emelie visade mig hur hon gjorde med Sippan och det gick finfint. Sedan var det min tur.. Insåg att jag själv kortar in kopplet. GÖR ALDRIG DET! Det förbereder hunden för "fara". Låt istället hunden ha skapligt med koppel så den inte känner sig trängd, behöver du gå undan så korta ändå inte in hunden. Jobba mer och mer på kontakten.
Man får börja med ett avstånd... När rasslet var inlagt, (nu måste ni veta här att Sippan inte blev rädd, hon kände snarare ett obehag och ville hellre vara med MIG än hunden efter detta uppvaknadet, det krävs rassel i rätt läge, inget man bara prövar hur som haver, läget måste vara perfekt), la jag in kommando "Nej". Idag är nej verkligen nej. Säger jag nej till Sippan när de bjäbbiga flexifluffarna kommer vänder hon till 98 procent bort huvudet. Att hon reser ragg och tittar bort bryr jag mig inte om, hon väntar på sin belöning när hon gått fint bredvid mig förbi. UTAN ATT STIRRA UT MOTPARTEN.
Det är ofta lättare efter att man sett ens egen hund med någon annan. Det är viktigt att se i deras kroppsspråk hur dem reagerar. Sen är det som Amanda (<3) skrev i kommentar i mitt inlägg så otroligt individuellt, jag känner en sak, andra en annan. Min puls och mitt agerande ger min hund en känsla såklart. Alla gör på olika sätt, detta har dock fungerat riktigt bra för oss.
Vi använder oss idag av: Boll, godis, ingenting, en klapp, fysisk belöning och muntlig belöning. Men man måste öva in ALLT. Och man behöver någon kunnig på plats som man verkligen litar till.
(Sippan har aldrig kommit till skada av denna träning, snarare blivit starkare psykiskt, så de kommentarerna som gärna kommer anonymt kan ni slopa direkt ;) Konstigt att det oftast är samma IP med olika kommentarsnamn, haha)