Kanske inte mycket för vissa, men för mig, för Sippan är det nästan allt. Här är roten till henne och mig. Vårat team.
Som många av er vet började problemen tidigt. Och nej, det funkade inte med godis, eller tag i nacken, ett vrål, att ta ut plats. Efter kullen bestämde vi oss för att fixa det. Ingen quickfix, hon och jag skulle bli starkare. Det största tacket i världen till Emelie som varit med oss och peppat och peppat och peppat.
Idag går hundmöten bra! 1 av 100 kanske Sippan skulle reagera på men då beter sig mötande hund ruskigt svinigt dåligt. Och det är inte ens i närheten av beteendet som funnits tidigare. Hon kanske lägger ett skall. Ingen tyngd i snöret, INGA utfall.. Vi kan gå överallt, som i en dröm. Precis som man skall kunna.
Efter fem år av andra vägar, problemlösning hit och dit så har vi grejat det! Jäklar jäklar jäklar i min låda vad vi är bra. Hon är fantastisk. Allt handlar om kontakt! Allt! Jobba jobba jobba! Idag behöver jag inte göra så jäkla mycket mer än att belöna. Det har blivit vardagsmat för miss grå. Grannarnas bjäbbar skiter vi i. Den ny inflyttade Rottisen går finfint, konstigt va? ;) Mycket ligger i den mötandes matte också, hehe. Men de andra, det får vara så.. Sålänge de beter sig som de skall på gatan, i trapphuset väljer vi gärna nästa ingång. Lite väl tight i en spiraltrappa kanske ;).
OCH... Jag har på cirkus.. 6 månader inte fått äkad puls, svettningar, tårar, frustration.. under våra härliga promenader! Vi möter kanske 20-30 hundar om dagen.. Och det går FINFINT!
Jag älskar dig Sippan, resten av livet tar vi med storm på småvägarna, i lunchruset, med alla andra mattar och hussar! <3