I fredags slog det till ordentligt. Den där jäkla frossan. Aldrig att jag tänkte lägga mig för den, det är bättre att utstå och härda, det mesta sitter ju i huvudet när man blir sjuk. Sippan fick lördagslångis på fältet och jag kände att konditionen ekade med sin frånvaro. Hemma igen slog den till mig igen, med en knytnäve. Sedan dess har nätterna blandats mellan kallt/varmt, att se två schäfrar istället för en. Flera alvedon och ett dussin med blodapelsiner. (Satan vad goda dem är när de är så sura)
Sippan har gått promenader i området. Igår gick jag och släppte henne, i tron på att hon skulle springa av sig. Tyvärr hade jag fel, hon sprang och hämtade en pinne och la sig ner och tugga. Jahopp?!
Hon verkar inte lida ett dugg, tråkigt att detta ska ske i och med våra nya rutiner. När jag blir frisk tar vi oss ut på en långis och tömmer sprallet i benen, sedan börjar vi om.
Gud vad man längtar efter kraften i kroppen.. Till dess fortsätter jag med soppa, frukt, soffa, säng, kortisar och godis.
Sippan har gått promenader i området. Igår gick jag och släppte henne, i tron på att hon skulle springa av sig. Tyvärr hade jag fel, hon sprang och hämtade en pinne och la sig ner och tugga. Jahopp?!
Hon verkar inte lida ett dugg, tråkigt att detta ska ske i och med våra nya rutiner. När jag blir frisk tar vi oss ut på en långis och tömmer sprallet i benen, sedan börjar vi om.
Gud vad man längtar efter kraften i kroppen.. Till dess fortsätter jag med soppa, frukt, soffa, säng, kortisar och godis.