Sebbe har 5 dagar kvar på sin medicinering och dessa dagarna han gått på dem har varit lite upp och ned. Han skall ta dem med 12 timmars mellanrum och detta hålls stadigt. Han har bara promenerat i området och sover mycket av tiden hemma. Idag har han faktiskt varit riktigt pigg. Tog kvälls kissen med dragselen på. Mest för jag ville se hans lycka när den åkte över huvudet. Och hans små ord han fäller. (Jag älskar dem)
Kvällisen var riktigt pigg. Skutt som en kanin och fina startinbjudningar med bakvända öron. Jag belönade med godis och kallade in istället för att haka på honom. Han fattade nog verkligen NOLL men var lika glad för det.
Imorse vaknade jag av att han spydde. Hungrig tänkte jag och flög ur sängen. Istället var det snor, rinnigt, genomskinligt (bra). Vet ju själv hur man känner när man är förkyld och skiten bara rinner. Sålänge det är genomskinligt är vi lyckliga.
Ni som gett antibiotika, hur har ni upplevt era hundar? Vet att svampinfektioner är stora när dem får det under en längre period. Något ni märkt?
Sebbe är väldigt matglad, där ser jag den sanna lyckan. Mycket prat och huskydans i köket.
Sålänge Sebbe äter, dricker och är feberfri är min mage i kontroll. Jag är som en hök på honom. Analyserar allt och för mitt eget bästa är det bra att jobbet upptar tid på kvällarna. För min hjärna också även om jag nästan tänker på honom hela tiden. Vitbjörnen.
Vi får se.. Ingen seger i förskott, aldrig mer.