Istället har det blivit som det blivit. Vi lever. Idag trodde jag tom att en Ica kasse av papper som stod bredvid sängen var hans vita örontippar.. Det är så det är ett tag till. Sippan vägrar fortfarande att ligga på Sebbes "sängar". Hon ligger bredvid. Kanske ligger han där? Låt mig få tro så. Känns rätt bra. Hemmet är städat från hans vita päls. Den finns dock kvar på mina hundkläder. Där får den vara ett tag till.
Som Ylva skrev: Jag kommer alltid minnas hur det känns att ta på hans päls. Det kommer jag. Den långa, mjuka pälsen, fluffiga svansen eller halsen som var så perfekt att burra in sig i. Han var en perfekt värmare, man satte honom i knät medan man stod i den iskalla väntan på tåget, man blev varm direkt. Näsan borrade man in precis ovanför halsbandet och näsan slapp bli röd. Tack för det älskling!
Idag skulle du sövts.. Istället möts jag av detta:
I miss you.