Hunden kommer alltid först! Hunden planeras med i allt! Om man skall på bio skall hunden motioneras innan, skall man på kalas skall antingen hunden följa med eller lämnas nöjd hemma. Man kan inte åka på semester utan att planera med hunden. Hunden kommer alltid före ens partner. Hundens tid är skriven i vardagen. (Hoppas jag) Medan ens partner snällt får vänta, varje dag.
Sedan finns det superpartners, de som älskar hundintresset lika mycket, eller dem som har ett lika stort intresse vid sidan av det blir en smidig balans.
En hundmänniska är oftast självständig, det vandras timtals i olika miljöer, det planeras HUND HUND HUND och mycket man tänker och gör innefattar faktiskt just det, Hund.. Ens bästa vänner är dem som tänker likadant medan man gärna berättar för sin partner om framgången till sin fyrfotade kamrat.
Det krävs av ens partner att dem förstår ens intresse, att dem inte känner sig åtsidosatta även om tiden med den lurviga kan vara så mycket mer än tiden med den mänskliga. Det krävs ett självförtroende hos den motsatta där denna förstår att kärleken är olik. Vad som helst kan faktiskt hända, och vem står då där 24/7? HUNDEN!
Jag har en partner som delar mitt hundintresse, inte alls på samma sätt men kärleken till dessa djur finns där. Villig att lära sig, villig att peppa när det behövs, men såklart rör samtalet oss också där hunden är prio ETT. Jag kan ibland bara behöva sambons sällskap på dessa ändlösa skogspromenader även om det kanske inte uppskattas lika mycket för denne, en komprimiss.. En skogspromenad kan bytas mot ett seriemaraton - sällskap? ;)
NU! Hur har ni det?! Hänger er partner med er ut i denna kylan? :D