Även om timmarna jag googlat varje kväll i köket och gnuggat mig i huvudet för att lägga ihop 1+2 så har det varit värt det. Google kan vara hemskt, mycket får man källhantera och ta bort, men MYCKET kan också stämma.
Hursom så åkte vi in på fredagen på våran snabba tid. Aldrig varit så orolig i hela mitt liv. Jag har aldrig haft en hund som besökt veterinären mer än för vaccinering, pass, röntgen, ect. Vi möttes och fick ett fint rum där Sebbe fick hälsa på veterinärerna och sköterskorna som skulle ha hand om honom. Alla gav honom tid. (Som de flesta vet är han lite försiktig med nya. Aldrig barn men män..
Några timmar senare var han klar och när jag kom in genom dörren hörde jag min lille lurv försöka prata i andra rummet. Möttes av "Någon väntar på dig här" Och några sekunder senare kommer en mycket vinglig och snurrig Sebbe ut och letar efter mig med suddig blick. Han trillar in i min famn och somnade direkt. Det konstaterades att det var bättre för honom att få komma hem och sova istället för att vara orolig och sakna där inne i burarna.
Operationen hade gått bra och han var fullpumpad med smärtstillande och såklart påverkad av både lugnande och narkos. Väljer att inte lägga in bilder på händelseförloppet då flera kan ha svårt att se, jag själv tycker det är intressant men som sagt, väldigt svårt när det är ens egna djur. Nu väntar vi på proverna och Sebbe skall medicineras en tid framöver.
Bar honom hem och Sippan började genast undersöka honom när vi bäddat in honom. En stor eloge till Sippan som har stenkoll på sin lillebror. Ja vet att om jag skulle somnat, Alicia också och något skulle hända med Sebbe hade Sippan väckt oss direkt. Hon är mycket vårdande och har ett jättebra sätt när det gäller att hålla koll på detta. Hon är tydlig i signalerna både till oss och honom. Vad hade man gjort utan henne? Som belöning får hon springa runt runt runt med sin boll flera gånger om dagen för att rusa av sig och busa, tänka på annat.