Såhär var det;
Jag går på promenad med min hund, möter säkerligen 30 talet jyckar, går mycket fint. Vid badplatsen badar två små hundar och deras ägare, vinkar lite och menar på att "hej hej, håll lite koll"
Nejdå, den ena hunden rusar i full galopp fram till min hund, hundarna hamnar i ett läge där tystnaden är total, (fruktansvärt), jag har redan hunnit ryta åt hunden att stanna och kalla på ägaren som lunkar fram till oss. Hundarna ryker sedan ihop, jag får utbrott och säger fruktansvärda saker - nej, jag ångrar inte ett skit, hädanefter kanske hon håller koll på sin söta lilla hund.
NEJ JAG DRAR INTE ALLA ÖVER EN KAMM! Men jag får fan nog, vi lägger så jävla mycket tid på att arbeta på våra hundar, deras språk, hur dem skall bete sig runt hundar, och ärligt så har småhundsfolket nästan alltid ingen koll. (NÄSTAN)
En mindre hundsspråk är ofta mycket mer intense än en större hunds, därav deras reaktion. Och läggs det inte arvete på att bryta beteendet så har man ett problem som faktiskt många småhundsägare inte anser är ett problem, dem går ju att hålla... Det läggs inte alls lika mycket tid på träning och beteenden då den inte kan vålla samma skada fysiskt. Dock skadar den mig, min hund och vår relation.
Halsen är hes efter allt gap, Sippan är visserligen stört nöjd och vi fortsatte på våran runda,
Och vet ni? Tjejen sa ingenting...
(Återigen, jag vill inte ha massor om att ni skäms över era småhundar när dem beter sig så, eller att du eller du jobbar på er relation, jag VET väl att det finns många som gör det, jag möter dem också, helt fantastiskt, men majoriteten är fan inte sådan, det går inte att sticka under stolen.