Schäfergruppen jag gått med i kan ibland ha debatter såklart. Idag var en sådan. Blev inte riktigt klok på den heller. En man hade tydligen letat efter en avelshane, långhårig för att göra en kombination där valparna blir långhåriga och inte skall användas som familjehund. Varpå han framförde att de flesta långhåriga hundar i Sverige används som familjehundar. Jag påstod då till honom att det inte alls var så och att han kanske borde söka på andra ställen än i själva schäfergruppen. Hur ser det ut som uppfödare när man söker i ett forum på facebook för det första? Tragik.
Nåväl, han hade hittat en tysk hund och hade nu en kull med valpar varpå 3 stycken var kvar. Människor började fråga honom om hans kombination, och helvetet bröt lös.
Jag står för att jag inte är för utställning. Jag är inte det. Jag kan se det som en perfekt miljöträning, men jag förstår inte varför man endast avlar för det? Jag har läst massor med bloggar, fått höra om tjejer som fått ta bort sina älskade hundar innan de ens fyllt tre år pga pålagringar och kassa höft resultat. VARFÖR avlar man på en tik/hane som fått A eller B när resten i kullen har D? Är det för att vinna pengar?
För att hunden skall springa ett år på utställningar och sedan tyvärr få dö?
Nu är det inte såhär på alla håll, jag tycker bara det är sjukt tragiskt att Schäfern som en ras skall delas in i så sjukt många olika raser och egenskaper. Jag fick även höra att den svarta hunden var ny, vad jag kommer ihåg hade vi i släkten en svart redan när jag var fyra? Så så ny är den inte...
Debatten kommer aldrig dö ut, schäfern kommer snart slutta så den ser ut som den kissar hos vissa uppfödare, hur kan man vilja ha en sådan? Och hur kan den bedömas som vinnare på en tävling?
Det slutar alltid med att jag blir så frustrerad, klampar omkring hemma, kopplar min skrutt och går ut, inser vilken piggelin sak jag har i kopplet och njuter. Fan ta er ibland alltså...
Nåväl, han hade hittat en tysk hund och hade nu en kull med valpar varpå 3 stycken var kvar. Människor började fråga honom om hans kombination, och helvetet bröt lös.
Jag står för att jag inte är för utställning. Jag är inte det. Jag kan se det som en perfekt miljöträning, men jag förstår inte varför man endast avlar för det? Jag har läst massor med bloggar, fått höra om tjejer som fått ta bort sina älskade hundar innan de ens fyllt tre år pga pålagringar och kassa höft resultat. VARFÖR avlar man på en tik/hane som fått A eller B när resten i kullen har D? Är det för att vinna pengar?
För att hunden skall springa ett år på utställningar och sedan tyvärr få dö?
Nu är det inte såhär på alla håll, jag tycker bara det är sjukt tragiskt att Schäfern som en ras skall delas in i så sjukt många olika raser och egenskaper. Jag fick även höra att den svarta hunden var ny, vad jag kommer ihåg hade vi i släkten en svart redan när jag var fyra? Så så ny är den inte...
Debatten kommer aldrig dö ut, schäfern kommer snart slutta så den ser ut som den kissar hos vissa uppfödare, hur kan man vilja ha en sådan? Och hur kan den bedömas som vinnare på en tävling?
Det slutar alltid med att jag blir så frustrerad, klampar omkring hemma, kopplar min skrutt och går ut, inser vilken piggelin sak jag har i kopplet och njuter. Fan ta er ibland alltså...