Jag kan bli riktigt frustrerad på människor som inte förstår hund. De som inte vet vad dem signalerar ut, sedan älskar jag människor som förstår, så mycket att jag vill äta upp dem sakta och njuta av varenda tugga.
När jag blir som mest frustrerad brukar jag tänka att det faktiskt är dem som går miste om en otrolig erfarenhet, att kunna hund är riktigt fantastiskt och man blir aldrig klar, bara mer klok.
Idag åkte jag och Liten till stan, spårvagnen var full av allt möjligt från alkisar som försökte trigga lillemannen, han sorterar fint, barn som klappade och folk som gav ifrån sig skrik. Även dem som berömde lillekillen.
Det är en karusell i sig det där, men rätt skönt att vandra i sin bubbla och bli några erfarenheter och lite miljö rikare.
När det kommer till motivation och hundträning är det väl rätt mycket nollat just nu. Jag försöker planera in så mycket som möjligt för att underhålla dogsen och mig själv då jag får otroligt dåligt samvete då dem inte får jobba och aktivera sin hjärna. Sedan är det liksom lite guldkant att man får varm oboy när man står rätt stilla i motivation <3 (Hon är bra fin den där med småhundarna)
Liten är trött nu. Sippan med. Jag med. På dem som har hund men inte tillhör hundfolket i mitt tycke. Te, zoozooskrivning och en sen kväll med mina finaste lurvar väntar. De har förvisso redan tagit kväll...