När jag tog morgonturen imorse med hundarna trodde jag allvarligt att jag nått avlidnings punkten. Håret blev vitt av frost. Jackan frös, vantarna också. Sedan efter några timmar kikade solen fram.. Och jädrar vilken fin promenad vi just haft. Sippan är trött nu efter prommis och bentugg. Murrar gött när hon lägger sig. (Bland det bästa jag vet är att höra hennes murr och in gosning, somnar som en prinsessa efter det)
Vi hittade en ny fin väg och den kommer brukas effektivt. Fick sällskap av brollan och hans fru/barn och mams. Mysigt värre och bra för Sippan att öva gå när tiden är som hetsigast med andra. Alltid kaos centralt. Alltid. När får vi en stuga liksom? ;) Nu är jag ombytt, hundarna däckade. Dax att ta tag i sånt som måste göras med papper ect. Hoppas ni varit ute i solen, riktigt dumt annars.