Det flyter på. Det går upp och ner och sömnen blir så annorlunda. Trycket i bröstet kommer och går. Jag tror mig höra hans tassar på parketten, jag blir förvirrad när jag bara skall mäta mat till en istället för två. Just nu finns inte min energi jag vanligtvis brukar ha, mycket annorlunda i kroppen. Sippan får trixa här hemma och jag är glad att Alicia tillgodoser mycket av hennes behov också. Detta kommer gå, min vita björn finns i ådrorna, hjärtat, hjärnan.. Och jag är så stolt över det.