Är man lydig och duktig får man spendera en lekrunda med sin bästa kompis. Ingen är nöjdare än mig nu. /Sippe.
3 Kommentarer
Sippan blir ju annorlunda vid löp. Nu är hon skendräktig också. Det har hon varit tidigare men aldrig såhär. Inatt väckte hon mig när hon bäddade på sin sovplats. Sa åt henne att gå och lägga sig. 15-20 minuter senare hör jag hur hon bäddar i soffan. Flämtande... Klädde på mig och gick ut med henne på torget så hon fick annat att tänka på. Grannarna måste tycka jag är galen som går ut och går i pyamas och gummistövlar strax efter fyra på natten. Därefter fick vi hursom sova. Idag har hon varit riktigt trött men mig lurar hon inte. Det blev motion. Ordentligt med spring och ett uppletande. Körde även lydnad som gick riktigt bra. Lite väl het kanske men ändå väldigt bra. Kanske detta som orsakat de snabba svängarna i humöret och mötena de senaste dagarna. Vem vet, beroende på humör är det aldrig okej. Imorgon har vi träning/promenad med andra hundar. Bra för Sippan och schäferhjärnan. För min del vill jag bara bli kvitt förkylningen och nedslaget den gör i min kropp... Har nog inte varit såhär stilla på ungefär 5 år... Glad alla Hjärtansdag läsare! Sjukdomen här hemma är på sin sista etapp. Konditionen i kroppen är obefintlig men kommer snabbt tillbaka. Typiskt att bli sjuk när jag och Sippan tränar på våra rutiner. Hon må vara rastlös. Har faktiskt haft ett utfall också. Konstigt nog. Hej rastlös schäfer, hej gående på två ben bostonterrier med husse med noll koll, jippi. Vi kommer tillbaka, damn we will. Våran vecka ebbades ut i stor sorg när vi fick meddelandet om att Texas mist sitt liv. Otroligt sorgligt och chockerade. Han gick tragiskt bort i en olycka och får nu springa och vara hur vild han vill tillsammans med sin storebror från tidigare kull. Om Sippan vore en människo - själ hade hon nog vart stark, förlust av 2 barn kan knappast vara lätt. Tack och lov så är hon inte det. Man fäster sig så lätt vid dessa valpar, följer varje steg. Hoppas på dem när de är på tävlingsbanan, när dem tränar, myser, fyller år.. De blir som ens egna lilla familj. Vår alla hjärtansdag började med en långis vid Näässlott och dess trädgårdar. Finner ro när vi vandrar där över fälten. Hoppas på att kunna starta nästa vecka i friskhetens tecken och med en mycket bra hundvecka. Vi önskar er alla en fantastisk dag, håll hårt om era nära och kära, det är aldrig fel med en snäll mening, den kan betyda mer än vad man tror. På söndag planerar vi en hundpromenad vid Nääs med andra hundar, bor ni i närheten och vill följa med - hojta till! Ras spelar ingen som helst roll! Open your heart, open your mind
To a new world, to a new world Spread out your wings and learn to fly To a new world, to a new world Många skriver om sin första hund. Jag har ju också haft en första hund, såklart.. Och han är värd att nämna.
Jag och min bror trillade över annonsen i den lokala tidningen. Blandrasvalpar 4K. Vi ringde utan att mamma visste om det. Åkte dit, flera gånger i veckan faktiskt. Kullen var en blandning av 4 olika raser och det fanns 2 goldenaktiga, 2 labbeaktiga, 1 som såg ut som en beagel och så min Simon. Simon var den lataste, den som åt mest, sov mest. Han brydde sig inte så mycket om att käfta med sina syskon och älskade att mysa, speciellt att bli buren. Vi tingade honom, tjatade på mamma, fick ihop pengarna och sen kom dagen då jag skulle få hämta honom. Inte ville han gå.. Jag bar honom från min pappa, ner till min mamma.. för er som vet är det en rätt bra bit, eller det var det. Svettig i början på juni. Möttes av två glada syskon som vad överlyckliga för nytillskottet. Simon var en BRA första hund. Han var aldrig elak. En riktig familjehund. La sig i varje hundmöte, vilket kunde bli tröttsamt på joggingturer ;). Nackdelen var att när skolan började band han upp sig vid mamma mer än oss. Hon var hans allt. En gång hoppade han ur mitt fönster här när jag flyttat hemifrån bara för att få springa hem till henne. Min mamma är som många vet, hörselskadad. (Ja, vi tecknar).. Och Simon var perfekt hund, som om han blev en assistanshund. När katten satte sig på fönsterkanten och rutan var öppen sprang han och hämtade mamma, samma sak om det knackade på dörren. Simon dog tyvärr väldigt tidigt. I år skulle han fyllt 12. Han fick enorma öronproblem och led fruktansvärt av detta. Hade jag med dagens kunskap vetat hade jag satt in kortison, han var ingen brukshund, ingen tävlingshund - sällskapshund. (Inget ont mot er som kortisonbehandlar.. Men det tar ut sin del..) Jag är tacksam för att jag fick en snäll första hund. Trots hans snällhet har det inneburit sönderbitna koppel, sopor över hela golvet, rymningar och bus ;).. Som det ska vara. I fredags slog det till ordentligt. Den där jäkla frossan. Aldrig att jag tänkte lägga mig för den, det är bättre att utstå och härda, det mesta sitter ju i huvudet när man blir sjuk. Sippan fick lördagslångis på fältet och jag kände att konditionen ekade med sin frånvaro. Hemma igen slog den till mig igen, med en knytnäve. Sedan dess har nätterna blandats mellan kallt/varmt, att se två schäfrar istället för en. Flera alvedon och ett dussin med blodapelsiner. (Satan vad goda dem är när de är så sura)
Sippan har gått promenader i området. Igår gick jag och släppte henne, i tron på att hon skulle springa av sig. Tyvärr hade jag fel, hon sprang och hämtade en pinne och la sig ner och tugga. Jahopp?! Hon verkar inte lida ett dugg, tråkigt att detta ska ske i och med våra nya rutiner. När jag blir frisk tar vi oss ut på en långis och tömmer sprallet i benen, sedan börjar vi om. Gud vad man längtar efter kraften i kroppen.. Till dess fortsätter jag med soppa, frukt, soffa, säng, kortisar och godis. Idag ville Pynta säga hejdå. Hennes matte visste det så väl, precis som hon trott att hon skulle göra. När det är dax för ett farväl skulle hon komma och säga detta. Vädret i kväll är passande, regn.. Du hade säkert velat ligga i din säng, knorra och helst inte dela med dig. Sängen var ju bara din ;) Som du ser är din matte jätte ledsen nu. Ge henne kraft att klara av detta, även om åldern har sin rätt kommer hon sakna dig fruktansvärt. Hennes andra halva. Vildingarnas vilding. Jag tackar dig också för det du gav. Trygga hund. Det busiga lilla Marsvinet som glatt följde med, eller var det för frollicen i fickan? ;) Jag hoppas den där hundhimlen finns. Där finns det andra hundpensionärer du kan babbla med. Kanske kan du inte sno deras mat eller säng, men de delar nog mer än gärna med sig. Kolla gärna till min bus - Sebbe också så han håller sig i skinnet. <3 Vila i frid vackra du!
Denna veckan har jag varit helt slut. Jag vet inte om det är vädret eller att mina och Sippans rutiner segar ner mig något brutalt. Hon lider dock inte av dem. Vi hade den trevligaste skogsprommisen på länge, jag och hon. Solnedgång och is på backen. Stannade till 20 minuter så hon kunde få knapra på en stock. ;)
Idag har Sippan långisdag igen. Sådär lite längre långis. Problemet är väl dock att denna får göras i mörker. Jobb jobb som planerades igår. Nåväl, det ordnar sig - det är trotsallt fredag. Någon här som kollar på teen wolf? Fruktansvärt töntigt men fantastiskt bra, kanske äger denna anledningen till att jag är så satans trött? Jag kan ju inte bara se ett avsnitt... . .. Annars? Jobbar på min småhundsfobi och lallar skogsturer med en liten liten flexifluff. Han är dock helt fantastisk. Glad och busig. 10 år men känns som 3. Fångat mitt hjärta. Så... En tidig fredag (aptrött) och en långis med Sippe, sedan X antal timmar på jobb.. Sedan FREDAG - HELG. Ska unna mig en dag utan väckarklockan, och bara för det lär jag vakna innan den ens skulle ringa.. ;) Härromdagen hade jag en Sebbe - Attack! Jag ville inte att läget skulle vara alls som det är, faktumet att acceptera var svårare än någonsin och jag bröt ihop. Det var rätt skönt, skrämmande men bra. Mina fina tjejer, Alicia och Sippan fanns där så tryggt och gjorde allt mycket bättre. Av bortgång kommer så mycket känslor, så mycket stadier man skall ta sig genom. Jag hittar inte speciellt många böcker kring bortgång av hundar,.. Även fundering på att faktiskt skriva en själv för min egna vinning. Det är en oerhörd förlust som påverkar oss som individer hårt, på olika plan. Jag vet med mig själv att jag reagerar på ett sätt som stöter ifrån. Mest av rädsla. I detta fallet är det riktigt svårt att stöta ifrån, lika bra att möta upp. Hur kan man motstå en vit - björnig - bästis? Den går inte att förtränga. Men fy vad jag saknar honom och jag hade så gärna gått en sådan Sebbe - Jag långtur. Det var balsam. Men detta med Sebbe attacken härromdagen, jag fick faktiskt en present dagen efter av min fina. Hon hade beställt på nätet bilder från min instagram (Pernillasdogs) och med dem klämmor man kan fästa på tråd och dekorera med hemma. Tror ni jag blev glad? De anlände i rättan tid och jag njöt av den fina tvåbenta jag har här hemma. Fantastiska människa, hon vet vad jag behöver. Brukar ni använda era instagrambilder till annat än just Instagram?
Jag och Sippan har lite att fixa innan sommaren är här. Det gäller att vara envis som en åsna, envisare än henne...
Vi skall strukturera upp Sippans motion, blandannat för att sänka hennes förväntan. Det kommer bli mer koppelpromenader, såklart lösa promenader också men vi skall undvika de tillfällena hon bara springer på ängen och ögonen skriker: BOLLBOLLBOLL. Med detta skall vi sänka hennes oerhörda förväntan på att det alltid är kul när vi kommer ut. Måste säga, vi har alltid kul,.. Inte konstigt hon får förväntningar och väntar och väntar och väntar och beter sig som en dåre emellanåt. Vi börjar med det klassiska, sitta innan man går ut. Hitta lugnet. Hon sitter påklädd medan jag klär mig. Vandrar bakom mig och bara detta kommer vara svårt mitt på dagen då Sippan så väl VET... "NU ÄR DET ROLIGAST I HEEEELA VÄRLDEN; BOLL BOLLBOLLL; MATTEMATTEMATTE; SPRINGA SPRINGA" Såklart menar jag inte att hon inte ska få ha kul, men i andra former. I former där hennes stora tassar inte klampar på mina nerver. Det kommer alltså: - Inte lika långa och busiga promenader på raken - När det är lydnad är det lydnad, inte hopp och lek, spring spring spring - Maten serveras inom samma tider - Passivitet, vid dörr, andra situationer.. - Vilodag (Då jag går ut och springer själv, haha) Detta för att bringa ännu mer lugn i schäferkroppen, och en bättre relation oss emellan där vi slipper bli irriterade på varandra. Som en klok kvinna sa till mig igår, "en hund mår bra av att gå tråkpromenaderna" Och visst gör dem, hon sover som bäst efteråt. Helgens stjärna är lillasyster som gått flera mil med mig i helgen, myst med hundarna trots allergier. Såklart har vi haft mysmiddagar och ohundigt också, liiiite kanske. Tack Finis!
Sippan och Rover är mycket nöjda med helgen och snart skall Rover åka hemåt. Sippan lär sova i 24 h och Rover detsamma. Underbart att kunna ta hem hennes kompis på detta sättet när det behövs! Finaste schäfrarna. |